Av Arvida Svenske
Jag satt och tänkte
nyss bliven nykter
föräldrakonflikt
hade flammat upp
och alla puster
av dagen efter
steg upp från Värmland
blev en vision:
en miljon stugor
en miljon människor
ingen
pratar med någon
alla
super till
den dystopien
stod för mitt inre
polerade en klassiker
det blev såhär:
Ack Värmland
Ack Värmland du bittra
du missunnsamma land
du krona bland alkoholism i Sverige
ni verkar inte hittat något slags recept
för att slå det bittra Värmland ut ur märgen
ni fortsätter att leva som om ni inte ska dö
som om hö inte är kött och kött inte är hö
ni har liksom er bubbla, håller färgen
I Värmland är det roligt, man är go’ och man är gla’
den lögnen syns igenom så förskräckligt
för där klappar fega hjärtan med blodskam och med skuld
och ingenting man gör är helt tillräckligt
alla höga krav blir till vallgravar av hat
med förtryck av dina känslor varje gång du blir plakat
tills själslivet självt blir något äckligt
I era vindpinade boningar vill jag aldrig bygga bo
med era enkla nöjen, som att supa
ge mig bara terapi och tystnadens ro
tid och kraft och ork att fördjupa
de forsar jag har inom mig
som blir till floder, vänta, säg
när ni kommer ikapp mig på det djupa
*
Och det är inget
personligt mot Värmland
kunde varit Dalsland
eller Dalarna
men de har inte
lika klatschig sång
inte den fonden
min barndom vilat mot.
Nu, när jag mediterar
några år senare
en miljon stugor
befolkad landsbygd
vi kommer fly dit
från urbana storstäder
dit där livet
ännu levs.
Så sorry, Värmland
not sorry, Värmland
du är i minnet mitt
och i mitt sinn
som Klarälven kommer flödet, ifrån jorden.