Av Ingrid Winblad
Albatrossens framtid
Likt stormfågeln på stela vingar
svävar runt södra polen
vilande i uppvindar
är jag fri
Märkringen runt min fot har
fallit av, det ting som tyngde,
definierade, sorterade mig
ifrån mitt jag
*
Så utomordentligt korkat
– en torpartös från Värmland,
daglönarens dotter
vill bli fri
Undersköterska, lönnfet, ensam
morsa vill bli fri – låg lön.
låg status, nej fria
det är ju vi
Vi i villa, lugna, stilla
koll på markörer
buffert på banken
vi är fria vi
*
1000 meter djupt är mitt hav
när jag störtar ner
snappar en bläckfisk
och vågens vindvirvlar
för mig upp igen
Glida nära, vila högt, värdigt
seglande mot vinden
vad är väl starka stormar
jag svävar lugnt
*
Vi är högst på näringstrappan
av egen kraft slog vi oss hit
vad vi behöver det tar vi
så är lagen
Originalet det är vi Ni Andra
ni är ni – inte som vi, det har
vi bestämt, vi med media
i vår makt
*
Jag är framme, jag är hemma
jag är fri
i mitt nu
*
Så mainstream, så mindful
helt rätt i tiden, skriv en bok
ge en kurs, eller varför inte
poesi
*
Vara framme, sitta hemma
nu och nu och nu
samma vindar, samma hav
Vid femte rundan
runt södra polen
är jag himlaless
Ner på karga klippan med
De Mina, vagga tungt
bita hårt, skria vasst
vet att stupet nära
Där uppvindar åter
lyfter mig
till mitt
jag