Av Sebastian Lööv
Aron var på väg att ta en klunk av kaffet när en ung man kom fram till deras bord. Han satte ner koppen på underlägget igen och himlade med ögonen åt Esmeralda, som satt mittemot.
Här kommer en till.
”Hej. Förlåt att jag stör er …” Han tittade nervöst på dem båda två. ” … Men jag är ett jättestort fan. Faktum är att jag har din senaste bok med mig hit till kaféet. Skulle du kunna tänka dig att signera den?”
Aron nickade och log. ”Självklart kan jag det.”
”Tusen tack”, sa mannen. ”Jag hämtar den, ett ögonblick bara.”
Han sprang tillbaka till sitt bord och välte en stol i farten. Esmeralda skrattade och skakade på huvudet. Aron tyckte nästan lite synd om honom. Efter en kort stund kom han tillbaka med ett tummat exemplar av Arons bok Att dyrka en fjäder. Han räckte vördnadsfullt fram boken och slog upp den på titelsidan, där det fanns en stor blank yta som väntade på en signatur. Aron tittade uppfordrande på den unge mannen.
”Oj, vad klantigt av mig, jag har ju ingen penna. Vänta en sekund bara, så ska jag be någon av servitörerna om en.”
”Det är helt okej”, sa Aron.
Esmeraldas ansikte lystes upp av mobilskärmens starka sken. Hon såg eller läste något intresseväckande och hajade till. Hon visade Aron skärmen. En rubrik i tjocka svarta bokstäver löd:
Lärarnas arbeten ersätts av artificiell intelligens.
Efter en kort ingress följde artikelns inledning:
De kommande dagarna lämnar de sista lärarna i landet in sina avskedsansökningar. I framtiden kommer vår (nästan) allvetande Centraldator att undervisa de svenska eleverna. Sverige blir därmed det sista landet i Europa, tillsammans med Belgien, att avveckla läraryrket. Enligt Centraldatorn återstår nu endast ett yrke som den artificiella intelligensen inte har lyckats automatisera med utmärkta resultat: författare av skönlitteratur.
Aron fick ett meddelande på sin telefon som han var tvungen att svara på omedelbart. Esmeralda höjde på ögonbrynen när hon såg hans bekymrade min.
”Är det från Centraldatorn nu igen?” frågade hon.
Aron nickade. ”Låt oss se vad den vill.”
Meddelande från Centraldatorn:
Hej Aron. Jag skulle vilja be dig komponera en kort text om en kvinna som vaknar upp i ett hotellrum med baksmälla. Efter det kommer jag att skriva en liknande text och därefter kan vi utvärdera hur det har gått för mig.
Aron visste att straffet för att vägra en order från Centraldatorn var högt. Han lät fingrarna dansa över skärmen och skrev sitt svar:
Amanda satte sig upp i sängen och tog sig för huvudet. Handen var sval men resten av henne kokade; huvudvärken försökte klösa sig ut ur pannbenet. Varför hade hon inte sagt stopp i går kväll?
Hon av alla människor …
Centraldatorns svar kom omedelbart:
Amanda vaknade med baksmälla. Hon hade ont i huvudet. Hur mycket alkohol hade hon egentligen druckit i går?
Aron visade texten för Esmeralda och de skrattade högt. Sedan lade han bort mobiltelefonen och signerade den förväntansfulla läsarens bok.