Av Fredrika Furehill
Varför söka en framtid när man har ett nu
Inget är säkert, blott ett: det är Du
Skatterna ruttnar när ladan blir full
Men evighetsbarn lever inte för gull
Här härjar råttor och mal och bacill
Men evighetsbarn de hör himmelen till
Vindarna sliter och mänskorna gnor
Men evighetsbarn bär en hemlighet stor
Folk söker framtid, förtvivlad och skum
men evighetsbarn de har himmelska rum
De har Fadern bredvid och de vet vad de har
På framtidens fråga så hade de ett svar
“Det vet min Herre och han ger mig frid.
Evighetsbarn är jag, går i hans tid”
* * *
Om jag inte hade Dig och himmelens hopp
Om jag inte visste vad som verkligt är
Tror jag inte jag skulle orka stiga opp
orka springa livets lopp
och fortsätta leva här
Men jag har ditt löfte om att det kommer mer
Du har lovat att detta ej är allt
Det kommer ett svar när man bultar och ber
Det är detta hopp som kraft mig ger
För framtiden ekar kallt
* * *
Vägar är sällan raka
De krokar och kringlar och går
och livet går ej tillbaka
och stannar ej kvar där det står
Välja sin väg och följa
Framåt mot målet lång bort
Hjälper inte att dölja
och låtsas att vägen är kort
Framtiden slingrar och kröker
Jag ser inte långt men jag tror
när man målet söker
Blir också resan rätt stor
Även det svåra och tuffa
går bra när jag vandrar med dig
Framåt vill jag luffa
Och allt kommer ordna sig