Av Meja Högefjord
Tåget rullade in på stationen. Den var nästan tom på människor. Det var ganska mörkt ute och några få gatlampor lyste upp den lilla stationen. En stor skylt visade att jag hade kommit fram till C B distriktet. Det betydde att jag hade jobbat hårt och fått högre betyg. Jag hade blivit bättre än alla andra som sa att jag var dålig. Nu hade jag lämnat allt gammalt ifrån mig, mobbarna och de dåliga lärarna som hade begått övergrepp på vissa tjejer. Inklusive mig. Tidigare hade jag bott ensam utan föräldrar eller syskon i distriktet med barn som hade E i betyg. Jag skulle få en uppgradering från min gamla studentlägenhet till en internatskola med bra rum.
Jag skulle bo med en tjej som hette Lilly. Hon skulle möta mig på stationen. Jag hade en bild på henne och letade bland de få personer som stod på stationen. Jag såg henne stå bara några meter bort från tåget. Hon hade ett paraply i handen och log stort.
– Hej! Jag är My, Sa jag
– Hej, jag är Lilly. Trevligt att träffas! Vi skakade hand och började gå mot skolan som bara låg några kvarter bort. Lilly pratade på om hur bra lärarna och eleverna var och om att alla elever skulle få nobelpris någon dag, annars skulle de inte klara av utbildningen och få ett bra jobb. Det skrämde mig. Jag skulle aldrig få ett nobelpris!
Vi gick förbi träd och mörka gränder och höga skyskrapor med AI genererade bilder av folk från lägre distrikt som såg förfärliga ut. Så hade inte vi i E distriktet sett ut! Det kom upp en text där det stod ”Jobba bra så slipper du dem!”.
– De här skyskraporna är nästan vintage! De hade såna coola skyskrapor i typ Tokyo och såna städer för så många år sedan! De fanns INNAN chat GPT! Lilly började skratta högt och jag med.
– Det är en sak som du måste veta om du ska bo här! Jag vände bort blicken från skyskraporna och tittade på henne. Hon tittade allvarligt på mig. Men innan hon hann fortsätta, hörde jag ett högt ljud. Lilly tog tag i min hand och började springa fort. En smärta genomfördes i min axel och jag ramlade. Lilly slet och drog i mig bort mot en gränd upplyst av olika skyskrapor och reklamgrejer.
– Det skjuts mycket här. Vi får inte vara ute efter klockan sex. Jag fick undantag för att vara ute senare idag. Om du kan så ställ dig upp så går vi till skolan och ber om hjälp. Jag nickade men kunde knappt resa mig upp. Med gemensamma krafter fick hon upp mig och vi sprang mot den vackraste byggnad jag någonsin hade sett! Lilly öppnade dörrarna och vi kom in till en stor vacker sal. Vissa elever var i salen och stirrade på oss när vi gick in.
Lilly gick mot en annan dörr och öppnade den. Bakom dörren fanns det ett vitt rum, en sjuksal. En robot, som såg ut som en människa, kom fram till oss och tryckte in en spruta i min arm, tog ut kulan försiktigt och lindade ett bandage runt min arm. Lilly släppte försiktigt greppet om mig.
– Var försiktig i framtiden. Kom, vi går och dricker lite te. Sa Lilly, hennes leende var tillbaka.
– Okej. Sa jag förbluffad och omtumlad.