Av Elisabeth Björkman
Den första snön. Idag snöade det för första gången denna vinter
Jag ser jag inte mer än några hundra meter bortom tomten. Grannarnas hus är höljda i snödiset och man hör tydligt hur bilarna på vägen slirar på däck man ännu inte hunnit byta. SMHI varnar för snöfall upp till 30 centimeter eller mer och uppmanar oss att lämna bilen hemma.
Är det så det kommer att bli.
Den globala uppvärmningen ökar mycket. Extrema skyfall, stormar, översvämningar, köldperioder som växelvis följs av perioder med höga värmetemperaturer
Kanske blir vi tvungna att flytta när landisen smälter och dränker vår marker eller extrema värmeböljor torkar ut åkermark och vattendrag.
…
Vi fick hastigt packa det nödvändigaste, tjocka kläder och vår överlevnadslåda. Militären kom med bandvagnar och undsatte oss när snön fallit till 40 centimeter och termometern visade 32 grader köldgrader. Prognosen visade på fortsatt kyla i flera månader. Bandvagnen tog oss till ett bergrum där vi fick en sovbrits med liggunderlag och en vintersovsäck. Vatten sattes på ett par timmar per dag. Ljus och värme stängdes periodvis av för att ransonera strömmen. Flera lampor och ljuspunkter drevs med batterier och gav oss ljus. Som reserv fanns ett vätgasdrivet elkraftverk som reserv.
Tur jag tagit med ett par pocketböcker. På eftermiddagarna spelade vi brädspel eller berättade historier för varandra. Vi blev som en stor familj och delade med oss av choklad och russin från våra egna förråd.
Uppkopplingen till Internet svajade eftersom de tjocka murarna stängde ute signalerna. Vi hade i alla fall tillgång till satellittelefoner. Matförråden fylldes på från krisförråden med ris, pasta, mjöl, olja, vatten, pulverkaffe, the och konserver. Mat tillagade vi över öppen eld ute på gården.
Efter en månad meddelade förläggningschefen att vi skulle flytta söderut. Vi packade alla våra tillhörigheter och militären transporterade oss söderut. Våren var på väg och vädret var varmt. Mark och lövverk grönskade. Vi stannade i ett samhälle där krisförråd fanns men även fungerande samhällsservice. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap hade låtit uppföra bostadsmoduler i form av baracker där vi fick flytta in familjevis. I en av barackerna fanns en restaurang. Våra nya vänner träffade vi på ett närliggande café eller hemma hos varandra.
Som tur är kan vi återuppta vårt jobb på distans men det finns förstås de som måste söka nya jobb i hemtjänst, på sjukhus, kommun eller brandkår.ga
Visst är vårt nya liv enklare materiellt sett men vi har nära till natur med vandringsleder och sjöar.
Det finns fortfarande bönder som kan odla spannmål eller hålla djur på sina gårdar.
Några av dem säljer sina produkter i sina gårdsbutiker
Teknikutvecklingen går framåt och snart startas fullskalig utveckling av fossilfritt stål och vågkraft. Bussar och lastbilar drivs med biogas, vätgas eller stora batterier.
Vindkraftverk och solcellsparker byggs ut.
Kommer vi hinna?