Av Svante S
Ge fan i det där.Jag vet att du har sagt att du ska plantera nya fräscha träd i oklanderliga rader. Med samma räta rader och rutor du försöker ordna och få kontroll på mej. Jag har sett din självsäkra och trygga uppsyn när du petat in ännu en aktivitet i det redan fulla rutnätet av veckor, dagar och timmar du så ordnat försöker att dela upp mej i. Din känsla av att du tror att du äger mej på samma sätt som du du tror att du äger den där marken med alla träden. Jag roas av hur lite du vågar lämna öppet till mej. Jag tänker att jag har ju ändå varit med ett tag så lite tillit kunde du ha. Du är så söt när du inte kan lämna vädret, lyckan, kärleken eller ens räntan till mej. Med vilket tålamod du uppfinner nya sätt och verktyg bara för att gissa nästa gång jag råkar hosta ur mej en jordbävning eller två. Jag gillar dej för det.
Men du. Den där senaste spottloskan av koldioxid och annat skit du skickat på mej var väl ändå onödigt? Nog för att jag sett värre. Och visst, jag kan spotta tillbaka (som du kanske noterat). Men jag kan också lacka ur och då får du dra dragkedjan hela vägen upp på din fjällräven-jacka.
Jag lovar att ge dej lite överraskningar, riktiga sådana där skrällar faktiskt. Men sen du kom har det varit lite fullt upp så snälla, ge mej en sekund av egentid först. Lyssna noga nästa gång du hör vinden vina i kronan på den där ensamma tallen du lämnade kvar så ska du höra ett vänligt men bestämt viskande. Shut the fuck up!