Av Sofia Hallerbäck
Framtidshoppet
Det är utrotningshotat
Rödlistat och bortglömt
Det är kanske dags att damma av
Rycka upp och klämma fram
Det där hoppet igen?
Om vi inte ens vågar hoppas
Vad finns då kvar?
Har vi ens rätt att sluta?
Vi som lever
Just här
Just idag
Vem är vi att säga
Att det är försent?
Att morgondagen redan är skriven
All tid förbi
Vem är lilla jag?
Större än jag tror
Vad kan jag?
Mer än jag vågar
Varför är det upp till mig?
Var och en och tillsammans
Rakryggat
Med andningen långt ner i magen
Känner jag efter
Landar
Här
Med sulorna tungt mot marken
känner jag
Makten över mitt liv
Ingen annan än jag
Kan känna den tyngden
Och ingen annan än jag
Kan ta sats
Kasta ankar och göra
Just mitt
Framtidshopp
Och se
Vi är fler
Tillsammans tar vi sats
Mångfald av hopp
Inspirerar
Synkroniserar
Och sammanflätas
Det kan vara snett, stelt
Färgstarkt eller känslosamt
Rått, svårt
Mjukt, utdraget
Långsamt, lågmält
Eller skrattretande fladdrigt
Jag bestämmer
Vi bestämmer
Men det måste vara
Ett hopp
Någon typ av hopp
För framtiden
—