av Johanna Lundberg
På avstånd betraktade jag butiken. Mina käkar spände och tänderna pressades mot varandra. Bultandet i huvudet tilltog som alltid när jag kände mig osäker. Prövande tog jag ett steg framåt, snabbt tog jag några till och texten på affischen i fönstret blev läsbar:
Vilket val kommer vara bäst för dig idag, imorgon och alla dagar framöver? Det vet inte du, men det vet valometern!
Det här skulle kunna vara lösningen. Mot en hög kostnad skulle jag aldrig mer göra fel. Jag kände mig skakig som en vapenvila men jag gjorde det ändå. Som i slowmotion gick jag mot dörren och öppnade den. Det kändes som om jag klev ut på ett skjutfält. Butiken var starkt upplyst och varorna placerade i raka led. Längst ner i gången såg jag mitt mål – en figur i en t-shirt som matchade inredningen. I samma stund som jag tog ut riktningen fick försäljaren mig i sikte och rusade mot mig.
”Välkommen! Vad kan jag hjälpa dig med idag?”
”Jag såg er reklam om valometern… Har ni den i butik?”
”Om du har sett reklamen vet du att vi har den! Endast hos certifierade återförsäljare. Och det är vi! Kom med så ska jag demonstrera den för dig.”
Jag följde efter försäljaren nedför en av gångarna. Vi rundade ett hörn och nådde därefter ett bord placerat under stora skyltar om valometern. Ett exemplar låg i en monter på bordet. Den såg mindre ut i verkligheten.
”Här är vårt visningsexemplar. Vad vill du veta om valometern?”
”Jag har hört att jag inte kommer behöva ta egna beslut, stämmer det?”
Försäljaren fyrade av ett grin så bländande vitt att jag blev yr.
”Att skaffa en valometer är i högsta grad ett eget beslut. Vi vill inte på något sätt ta ifrån innehavaren den egna viljan, valometern är endast ett hjälpmedel. Du väljer att använda den.”
”Hur fungerar den?”
”I situationer där du måste göra ett val ansluter du din valometer. Du kan välja att tänka eller säga dina val högt. Valometerns frekvens uppfattar båda tillvägagångssätten och levererar sedan svaret på vilket val som är rätt.”
”Blir det garanterat rätt?”
”Javisst! Valometern rekommenderas för den som känner att det ibland blir fel. Med valometern behöver du aldrig ta fel beslut igen!”
Försäljaren jobbade förmodligen på provision, men jag kunde inte låta bli att längta. Alla känslor jag känt, alla beslut jag våndats över. Var det möjligt att det var slut?
”Det låter nästan för bra för att vara sant”, sa jag.
”Tekniken har äntligen gett oss den ultimata friheten. Naturligtvis går den att stänga av, men du kommer inte att vilja det när du ser hur bra ditt liv blir! Nu kan du alltid välja det som är bäst för dig. Vad säger du? Ska du slå till innan den säljer slut?”
Käkarna värkte och jag önskade att jag kunde lägga mig ned. Mamma brukade säga att det inte är farligt att göra fel, att det gör oss till människor, men hon finns inte här längre. Jag visste att jag skulle betala vad som helst för att göra rätt varje gång.